Absint är i första hand en anisbaserad dryck, varför kvaliteten
på denna ingrediens är mycket viktig. Det som används är
fröna, i vilka finns en aromatisk olja som kallas anetol. Med sin välsmakande,
något söta och mycket aromatiska karaktär balanserar den malörten.
Det är också denna olja som gör att absinten blir mjölkigt
slöjig, opaliserad, när den späds med vatten.
Det kommer sig av att oljan är alkohollöslig, men inte särskilt vattenlöslig.
Anis är en mycket gammal läke- och kryddväxt som troligen infördes med munkarna
till Sverige. I varma länder odlas den idag för farmaceutisk användning och
till likör- och konfektindustrierna, och den är även populär som brödkrydda.
Anisolja ingår i hostmediciner och i t.ex. halstabletten ”Kungen av Danmarks
bröstkarameller”. Förutom dess slemlösande effekt som lindrar vid hosta sägs
den också ha en urindrivande, kramplösande och gasdämpande verkan, samt kunna
stimulera mjölkutsöndring vid amning.
Anis (avbildad här ovan till vänster i fröform samt som planta
ovan till höger) ska ej förväxlas med stjärnanis (Illicium
verum), en helt annan ört som har en liknande men skarpare smak,
vilken om den används i för stor mängd kan ge en smått
avdomnande känsla i tungan. Modern spansk absint ersätter ibland delvis
eller helt och hållet anis med den betydligt billigare stjärnanisen,
men det tenderar att ge en förhållandevis endimensionell smak. Stjärnanis
användes mycket sparsamt eller inte alls i de traditionella franska och schweiziska
absinterna under la Belle Époque. Den vanliga
anisen ger en fylligare, mjukare och mer balanserad smak.