Några vanliga frågor, och svar på dessa




Hur ska absint lagras?


– Förvara flaskorna stående, på ett svalt och mörkt ställe. Absint ska aldrig förvaras i kylskåp (eller frys) eftersom oljorna i absinten då kan kristallisera och göra smaken platt och fadd.


Hur länge håller sig en öppnad flaska?


– Absint är en av de få drycker som fortsätter att mogna i flaskan och den tar inte skada av kontakt med luft, tvärtom gör syret över tiden att smakerna blir än mer välbalanserade. Om detta kan de intyga, som haft lyckan att ha smakat gammal absint med ett sekel eller mer på nacken. Är en öppnad flaska bara så pass tillsluten att absinten inte avdunstar, håller den sig med andra ord praktiskt taget hur länge som helst.


Jag tycker inte om lakrits, kommer jag då att gilla absint?


– Absint är en anisbaserad dryck, och i anisfröna finns en aromatisk olja kallad anetol. Det är denna olja som ger anis sin karakteristiska smak, som vissa tycker påminner om lakrits. Jämför man anis och lakrits sida vid sida så märker man dock att smakskillnaden dem emellan faktiskt är rätt stor, även för en otränad tunga. Det finns många, som definitivt inte gillar lakrits men som älskar absint.
>> Klicka här för att komma tillbaka till sidans början.

Är er absint verkligen äkta absint?


– Ja. Den är in i minsta detalj gjord i enlighet med samma historiska recept och metoder som de bästa absinterna från förra sekelskiftet. En äkta absint är destillerad med malört, anis och fänkål, innehåller inte socker eller andra tillsatsämnen, och den gröna färgen erhålls från klorofyllet i de örter som tillsätts efter destillationen för att ge ytterligare smak.
Klicka här för att komma tillbaka till sidans början.

Men är absint lagligt att sälja i Sverige?


– Ja, och det har heller aldrig varit något förbud mot absint i Sverige. Från början av 2000-talet har absint av varierande kvalitet funnits att köpa på Systembolaget.
>> Klicka här för att komma tillbaka till sidans början.

Kan man tillverka absint själv?


– Absint är en destillerad dryck. Med andra ord är det inget man enligt svensk lag kan framställa i sitt eget kök, såvida man inte innehar ett tillstånd att få tillverka sprit. Utan destillation går det nämligen inte att tillverka något som ens avlägset liknar absint, lika lite som man kan tillverka whisky genom att bara lägga korn i sprit. Det förekommer många recept på ”absint” på Internet, som ofta innefattar malört som får dra i vodka. Det säljs också påsar med särskilda kryddblandningar (”absinthe kits”) avsedda att läggas i sprit för att sen silas av och drickas, liksom flytande essenser färdiga att blandas ut med sprit. Försäljarna av dylika produkter vet antingen ingenting om absint och hur det tillverkas, eller bryr sig inte. De flesta resultat blir otroligt beska, eller liknar i bästa fall en sämre lakrits-shot. Någon absint blir det dock inte.
>> Klicka här för att komma tillbaka till sidans början.

Jag har hört att man blir galen av att dricka absint!


– Vare sig absinten eller de örter som ingår i den gör dig galen, får dig att hallucinera eller liknande. Detta är en av de äldsta myterna kring absint som florerar än idag. Miljontals människor drack absint dagligen under många års tid utan andra biverkningar än sådana som direkt kan tillskrivas alkoholen i sig. Likväl ska absinten, liksom alla alkoholhaltiga drycker, avnjutas ansvarsfullt och med måtta.
>> Klicka här för att komma tillbaka till sidans början.

Är inte absint narkotiskt? En polare drack absint utomlands och han fick hallucinationer!


– Nej, absint är inte narkotiskt och har aldrig varit det. Ej heller finns det någon substans i den som verkar hallucinatoriskt, vare sig i modern absint eller gammal absint från 1800-talet och början av 1900-talet. Det finns mängder med analysresultat från modern forskning som motbevisar dessa och andra gamla myter. Tyvärr finns det dock många oseriösa aktörer på absintmarknaden idag, som medvetet utnyttjar dessa myter i syfte att göra profit på absintens missförstådda historia. Placeboeffekt och personliga anekdoter från folk som gärna vill tro på de gamla myterna, gör att de nog kommer att leva kvar ett tag till.
>> Klicka här för att komma tillbaka till sidans början.

Är tujon den aktiva ingrediensen i absint?


– Nej. Den aktiva ingrediensen i absint är alkohol.
>> Klicka här för att komma tillbaka till sidans början.

Men vad är grejen med tujon då?


– Just ingenting; åtminstone är det relativt ointressant när det gäller drycken absint. Men eftersom ordet tujon ofta kommer upp när man pratar absint, och är föremål för många missuppfattningar, så kan vi ändå redogöra lite kortfattat för det nedan.

Tujon är en naturligt förekommande substans i bl.a. malört, kryddsalvia, enbär m.m. Den finns i mycket låg halt i absint (liksom i vermouth, Chartreuse, Bäska droppar m.fl.) och har ofta omtalats som ”det ämne i absint som gör den farlig”. Historiskt sett var tujondiskussionen också en bidragande del i att absint blev förbjudet i Frankrike och stora delar av övriga världen, i en tid då man ansåg att absint var en särdeles kraftfull rusdryck som orsakade hallucinationer och galenskap. Det vetenskapliga underlaget baserades dock på smått absurda djurförsök och tämligen bristfälliga analyser, bekostade av vinindustrin och nykterhetsrörelsen.

Ett vanligt missförstånd är att gamla tiders absint skulle ha innehållit mycket höga halter av tujon – ett antagande som har visat sig stämma dåligt överens med verkligheten enligt nyligen gjorda laboratorieanalyser (GC/MS). Ett flertal helt intakta absintflaskor från 1895-1914 har analyserats med avseende på tujon och visade på försumbara halter, liksom fallet är med de flesta korrekt tillverkade absinter av idag. Orsaken till de låga halterna är rent teknisk; pga sin höga kokpunkt stannar det mesta av malörtens tujon kvar i pannan vid destillation och endast små mängder hamnar i destillatet. (Noteras kan att i drycker som ej destilleras, t.ex. Bäska droppar och liknande, stannar förstås allt tujon som kan lakas ur malörten kvar i spriten efter att malörten har silats av.)

Det har också hävdats av vissa att tujon skulle ha samma egenskaper som THC i cannabis, på grund av en likhet i molekylstrukturen, en idé som kemisterna dock har avfärdat helt idag. Likväl fortsätter vissa producenter av framför allt tjeckisk och tysk ”absinth” obekymrat att marknadsföra sina produkter med ett påstått högt tujoninnehåll som säljargument, i ett bedrägligt syfte att få konsumenten att tro att man ska bli hög, få hallucinationer eller uppnå andra ”effekter” av deras sprit.

Sanningen är att tujonhalten i en absint är helt ovidkommande och påverkar vare sig smak eller kvalitet. Det finns inga studier som visar att tujon skulle vara hallucinogent, och det har definitivt ingen psykedelisk verkan. Däremot är det i ren form ett neurotoxin som i mycket höga doser kan vara hälsofarligt och ge kramper, men de halter som finns i absint är betryggande låga. För att känna någon som helst ”effekt” av tujonet skulle du behöva dricka så många flaskor att du hade dött flera gånger om av alkoholen innan dess!
Vill du veta mer om tujon och ta del av vetenskapliga artiklar runt ämnet rekommenderar vi varmt en titt på www.thujone.info.
>> Klicka här för att komma tillbaka till sidans början.